Knowit Secures Blogg

Spetskonsulten med det stora hjärtat

Säg aldrig ja!

Per Hellqvist_880x880Telefonen ringer. Det är ett nummer från utlandet. Amerikanska Samoa för att vara noga. Eftersom jag vare sig har släkt eller affärskontakter i det området rasslar det till i min inbyggda Bedrägeri-o-Meter.

Jag drar mig till minnes en artikel som flugit förbi ögonen någon gång för ett par veckor sedan. Den handlade om att bedragare försöker få dig att säga ordet ”ja” i ett telefonsamtal som de spelar in. Sen klipper man om i ljudfilen och får det att låta som att du tackat ja till en produkt eller tjänst. 

Med denna varning i färskt minne svarar jag. Trots att min lilla mamma uppfostrat mig att svara korrekt i telefonen så tog min illa dolda avsky för eventuella bedragare överhand och jag svarar lite klämkäckt ”Hello?”. 

”Per” sa den kvinnliga rösten. 

”Speaking” sa jag. För jag vet att det var första tillfället de kunde lurat mig att säga ja. 

”Uh-hum. Is this Per?” sa rösten.

”Still speaking” sa jag, och klappade mig mentalt på axeln för att jag avstyrt att ramla ned i ännu en varggrop.

”Uh-hum. We might have spoken before, but you don’t know my name so don’t bother looking it up on Facebook or Google it, ok?” sa rösten. 

Här måste man väl reagera ändå? Rösten har inte sagt sitt namn, men jag uppmanas att inte söka upp det. Och om vi hade pratats vid förut borde jag väl få namnet så att jag kan påminna mig om det var ett bra eller dåligt samtal den gången. Nåväl. 

Jag gjorde en teatralisk konstpaus (egentligen letade jag efter saker att säga som inte innehöll ordet ja) och klämde fram:

”No”. 

Rösten sa:

”Uh-hum. I have previously worked a lot with your colleagues at No IT AB”

Ungefär här slår Bullshit-o-Metern i taket. Vi heter Knowit. Det vet väl alla vid det här laget. 

Och eftersom varje mening rösten säger börjar med ”Uh-hum” så är det ganska enkelt att se igenom social engineering-försöket.  

”Who are they?” sa jag. 

”Uh-hum. Let me tell you what I do. I come straight into your office and help you….” 

Här zoomade jag ut och slutade lyssna. Jag kom på att jag fick ett lika bisarrt samtal för ett par veckor sedan. Men då från ett svenskt 08-nummer och rösten var manlig och pratade på finlandssvenska. 

Det låter dessutom lite otäckt att någon ska komma stormandes rakt in på kontoret. 

”So, moose droppings and kites?” sa jag.  

”Uh-hum” sa rösten och fortsatte:

”Let me get right into it – I am a tailor and I help you and your colleagues dress for success…” eller något sånt. Jag lyssnade inte riktigt eftersom jag såg ett spännande moln på himlen. 

”So, do you have your calendar infront of you? sa rösten. 

”Bicycle might purple roof tops, aboo” sa jag för att låta optimistisk. 

”Uh-hum. Do you have any free time slots in the next two weeks to meet?” sa rösten med ett alltmer metalliskt bi-ljud. Eller om det inte var en elektronisk röst, utan en underbetald stackare som jobbar i ett call center och som just fått årets jobbigaste säljsamtal att ringa.  

”How much wood would a woodchuck chuck if a woodchuck could chuck wood?” 

 ”Uh-hum. Excellent. Let me just get your e-mail adress to send a confirmation” kontrade rösten utan att svara på min fråga. 

”Oh, I have an e-mail address. The e-mail address I have is great. Just great. It is the greatest e-mail address of them all. I know lots of e-mail addresses, but mine is the greatest. It is donald@trump.com sa jag och tänkte att rösten skulle bli överväldigad över att ha talat med en president. 

”Uh-hum. Thank you. I will get back to you shortly” sa rösten utan vederbörlig beundran i rösten.  

”Habba-Habby shoo-boo” sa jag och la på luren, nöjd med att ha undvikit faran med en hårsmån. 

Kontentan av detta är att vara lika försiktig med samtal som med bilagor i e-posten. Jag är ett högt tränat cybersäkerhetsproffs, ja nästan en cybersäkerhetsninja, men hade jag inte noterat det viktigaste i den där artikeln som fladdrade förbi får jag nog erkänna att jag hade svarat med ett ja, både en och två gånger i det där samtalet. 

Var försiktiga därute. Skummisar lurar lite överallt. Till och med i luren. 


Per Hellqvist

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on april 3, 2017 by in Våra medarbetare.

Blogginlägg

Följ oss på Twitter

Skriv din mailadress här så får du alla nya blogginlägg postade till dig.

%d bloggare gillar detta: